läst lite gamla inlägg. jag var fan värre då.

"Hon sitter där stilla igen, vågar inte röra på sig, för rädd för att våga röra sig. Han tittar på henne, hon tittar på sin tröjärm och låtsas som ingenting, det hon sa är oförglömligt men hon vågar inte titta in i hans ögon. Hon vet precis att hon kommer falla tillbaka igen, igen och igen. Han har henne runt lillfingret och hon vet det, hon är hans slav. Hon kommer aldrig bli fri, hon vet det men vill så gärna sticka, rymma dra ifrån honom.
Men hon sitter kvar, för rädd för att våga ta ett adjö, hon kommer fortsätta sitta på sin stol helt komplett stilla. För rädd för att ta steget är vad hon är. "


"Det spritter i kroppen av glädje, äntligen är jag tillbaka, benskydden, strumporna shortsen och tröjan är på. Jag är redo att cykla ner den korta biten, känna glädjen av att glida ner med några komisar, alla taggade till att springa, passa, skjuta och bara vara allmänt glada. Äntligen ska jag spela fotboll igen, efter typ en månad, jag har saknat det och kommer springa runt som vanligt, särskilt för att jag har överenergi just nu. Inget kan stoppa mig då, längtar till Gothia också. Jag ska ta emot bollen spela vidare, springa. Fan vad jag älskar att springa, man glömmer allt för en sekund och befinner dig i extas, det är det som får mig att fortsätta varje dag.Kollar på klockan igen och försvinner ur drömmen, nu är det dags "

Det där skrev jag dagarna innan Gothia, tänk att det gick så fel.