.

Ännu en dag med ungefär en lektion. Gick på feken för att sedan fixa ihop ett PM till naturkunskap/svenska uppsatsen.

En vecka kvar nu, en vecka och 6 månader sen är det dags att ta tag i det igen. Kommer självklart behöva hårdträna under perioden 6 månader, men fan så lite lust jag har. Funderar på att skita i allt och bara sticka, långt härifrån. Kanske dags att ge sig av, finns ändå ingen som skulle må dåligt av det. Visst, Hon skulle väl bli tvungen att känna sorg, att vara ledsen men jag vet att innerst inne skulle Hon vara glad. jag skulle lätt kunna lämna Henne utan att känna sorg, men jag skulle inte kunna lämna Honom utan att gråta, Han är bäst!
Ibland har jag lust att bara lägga mig ner och aldrig vakna igen, det skulle nog vara enklast för alla. Istället för vetskapen om att jag lever och har lämnat dom så skulle nog det vara enklare att jag dog, för då hade dom inget att skylla på. Jo så får det bli , om det blir något.

Nu börjar det igen, fan jag vill inte må såhär. Är knappt hungrig, vill träna, vill röra på mig. Vill helst av allt bli frisk, eller nej det kommer jag fan aldrig bli, kommer alltd ha något fel.... Nästa gång drar jag väl av det andra också, skulle inte förvåna mig.