Imorgon är det dags, dags för det jag har nojjat över i flera månader. Dagen då jag måste vänta i 6 månader innan jag får göra det jag älskar igen. 6 månader, 6 månader, 6 månader. Det präntas in i skallen och vägrar gå bort, 6 månader, tvingad att inte träna, tvingad att inte dra några finter för att sen komma fri framför mål, som det brukar vara. 6 månader att inte få vara glad, lycklig och kunna glömma allt i träningen.
Men jag ska kämpa, jag ska verkligen bli bra i knät. Det här är nog första gången jag har använt ordet operation i min egna skalle, jag kan fortfarande inte förstå att jag ska operera mig. Jag ska operera mig, smakar på ordet, känner inte ett skit. Det brister väl när jag väl går in, innan när ja har gått in har det bara varit ett besök, ett besök för att bestämma min framtid.
När jag sen fick höra, innebandy karriären är slut av en person häromdagen så förstod jag, den kan fan vara slut. Slut på riktigt, jag vet inte vad jag ska känna, vad borde jag känna? likgiltighet? Sorg?
Inte en jävla aning.
Imorgon är det dags, dags för att förstöra mitt redan trasiga liv.
Så fort jag kan gå ut och röra på mig så ska jag göra det, kommer inte sitta hemma och glo, jag vill inte. Känns som om jag kommer hamna bakom alla andra, när dom klagar över sin träningsvärk så har jag inget, ingenting. Känns som om jag kommer fastna där jag är. Varför ska någon behöva bry sig, dom bryr sig inte, det är deras jobb. Blir jag bra så är deras jobb klart, det tar fan mer än vad dom tror.
kommer nog ett till senare
over and out, och nu menar jag det.
onsdag 22 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kommer gå bra, ida. Det är bättre att du opererar än att du inte opererar alls. Hur skulle dina knä isf sluta? Du kommer ju inte kunna köra för fullt med de knän du har nu. Och sen om 6 månader, då kommer du vara mer sugen än någonsin och du kommer därför starta en grym utveckling. din karriär är INTE över. Den börjar när du kan satsa allt fullt ut. Du har säkert hört detta tusen gånger om, men jag kände att jag ville förtydliga det. puss
hurrö sluta tjata negtivt, det är det ända som kommer ut, tänk positivt, vad skulle du göra utan operationen? skulle du gå runt med ditt knä och inte kunna köra fullt?
Kör hårt sen efter, det kommer bli bra, jag lovar!
Jag vet vad du går igenom, jag är NÄSTAN tillbaka nu och för mig har det tagit 1,5 år! Om jag får så vill jag tipsa dig om att träna sträckning och böjning så mycket som det går för det gjorde inte jag och nu står jag här med ett knä som alltid gör ont och som jag varken kan sträcka eller böja. Jag fick dessutom sluta med gymastik p.g.a det. Din karriär är inte slut för att du kommer inte göra samma misstag som jag.! Kram / Josefine Johansson
Skicka en kommentar