.

Hon la sin silkeslena hand mot hans likbleka kind, en il gick längs ryggen och han skakade till. Hans ögon ville ha mer än han kunde få, hon såg den trånande blicken och sakta tog hon bort handen från den iskalla kinden. Han frös, han hade aldrig frysit förut, men bara tanken på att hon skulle se honom som han var en sista gång fick honom att frysa. Den outtröttliga isande kylan trängde igenom varje por på kroppen, det fick blodet att tjuta och hjärtat att försöka slå. Han visste själv att han aldrig igen skulle vakna som den han en gång varit efter han somnat så han försökte, han kämpade, han spärrade upp ögonen, han gjorde allt i sin makt för att inte somna. Hennes blick var som nålar i hans ack så redan kalla kropp, den fick honom att sakta luta sig bakåt, hans rygg, hans skuldror, hans nacke och slutligen hans björnbruna hår var tryckt emot kudden. Han såg hennes svarta ögon och kände för en sista stund ett lugn skölja över ben, armar och bringa. Han log och förstod att detta kommer bli det sista i det dödliga livet, aldrig igen kommer han kunna stå i solsken, han kommer inte kunna se en människa utan att känna en lust som inte kan stoppa honom. Men han log ändå, för detta skulle leda till en lycklig tid, han log och kände hennes andedräkt mot sin hals.