Tänk att en sån liten gest, att få en tröja kan betyda så jävla mycket. Fan vad skönt det kändes, kändes som att jag tillhörde något. Det finns alltid en plats, alltid en plats att förbättras och bli något. Nu jävlar får jag ge allt och träna, jag måste bli något. Jag måste. Nu har jag chansen, nu är jag hel igen, nu kan jag springa iväg och bara köra. Det är nu det gäller. Den där tröjan ska hänga på väggen, den ska hänga där tills jag får ta ner den, ta ner den och springa.
23 dagar har jag på mig, 23 dagar att träna, bli stark och klara provet. Gör jag inte det så dör jag, ärligt.
Tänk så olika personer kan tänka, vem hade jag varit om jag inte hade haft innebandyn, inte fotbollen inte dessa sporter? Hade jag umgåtts med andra personer, hade jag serr ut på ett annat sätt, hade min personlighet varit annan? Vem vet, och jag vill fan inte testa heller, nu är det slut på det. Dags att gå ut.
onsdag 30 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar