nöjd, men inte lycklig, nöjd, det räcker så nu.

Men varför ska jag skriva när känslan bara blir värre och värre.
Varför ska jag uttrycka mig om jag inte vill, om jag känner en
saknad till det jag hade. Varför ska jag lyssna på dig om jag inte
vill, varför?

Det finns mycket varför i det här lilla livet, men ibland så lever
man bara, jag måste sluta kämpa och börja leva. Det känns som om
jag har gjort det så smått och jag kan seriöst för en gång skulle säga
att jag är glad, jag mår bra. Det är så, jag trivs med det jag gör och de
människorna jag har runt mig.

Helt sjukt vad fina vänner man har, älskar dom! Det går ju inte att vara
nåogt annat än lycklig med dom, jag trivs och jag vill inte ha mer än vad jag
redan har. fan vad bra det känns. Så jävla bra.