.

Okej , för att komma till saken, jag vet inte vad som har hänt med mig. Jag tror jag helt enkelt tänker för mycket på allt det dåliga. även fast jag kanske skrattar och drar mest skämt så känner jag samtidigt att nej, det här passar inte mig. Jag passar inte in i det här längre, i det här livet som jag försöker leva med allt. Jag försöker få det mesta att pusslas ihop, men av erfarenhet har jag bara misslyckats med allting, jag försöker och försöker men nej. Man hamnar i ett destruktivt beteende som leder till att det ena kantas av det andra. Jag vill vara den där glada Ida som jag bara var för några veckor sen, jag vet inte vad som har hänt och kan inte sätta fingret på vad som har hänt exakt. Jag försöker lista ut det men kommer inte på vad jag ska göra.
Jag känner att jag inte hör hemma, även fast jag har komit närmre mina bästa vänner mer och mer så känns det totalt onödigt. Eller nej inte onödigt, jag ska vara glad att dom stannar vid min sida, det enda jag gör är att göra dom besvikna. Jag vill inte, men ändå lyckas jag. Jag lyckas alltid att misslyckas och jag vill inte längre misslyckas. För en gångs skull vill jag verkligen få det att funka, innan har jag låtit det gå som det går. Nu vill jag ändra på vad som händer, för en människa som inte står ut med sig själv kommer aldrig bli en bra människa.