.

Jag kan inte berätta för dig, det jag vill berätta. Jag kan inte tro på att du håller det inom dig när jag vet att du hellre skulle dö än att berätta det jag borde berätta för dig. Jag litar inte på att du skulle hålla tyst om det, fast jag egentligen vet att du inte skulle berätta för en enda en vad jag har sagt. Jag vågar inte gråta i din närhet för jag vet att du dömer, du dömer mig alldeles för lätt. Jag är och ska vara den som är stark den som aldrig gråter, utom till filmer, jag ska vara den som hellre slår än smeker. Jag ska vara den som hellre är en bitch än en snäll kompis. Jag ska vara, jag ska vara, jag vet precis vad du vill att jag ska vara och jag är trött, trött på att alltid var förutsägbar, trött på att vara den jag borde vara.
Ditt liv kommer bli grymt mycket lättare om jag lämnar dig, lämnar allt. Jag ska sluta gå till dig, promenaden till dig är det bästa jag vet, men jag borde inte, jag borde inte förstöra ditt liv mer än vad det är. Jag vet att du vill att jag ska gå, men du är alldeles för van, alldeles för beroende av att deta att jag är där, men jag vet att du egentligen inte vill. Jag vet det, men vågar inte säga det. För jag vet att innerst inne så behöver vi varandra, jag behöver dig lika mycket som du behöver mig. Jag behöver dig, vad vore jag utan dina andetag?