torsdag 5 mars 2009

Nej jag kommer inte göra det, dagen då jag går in i salen kommer jag vända kvickt, säkert göra illa mig igen ramla ihop. Gråta, som jag har gjort alldeles för mycket på sistone. Jag kommer vägra, vägra att låta dom stoppa in något i mig, ingen spruta, inga slangar, ingenting. Nej jag vägrar, jag vill inte, eller jag vill men jag vågar inte. Jag vågar inte göra det, vågar inte lägga mig på en brits, ha en "trevlig" sköterska som berättar att det kommer gå bra, FUCK heller, det kommer inte bli bra, inte på ett långt tag. Jag kommer tröttna, kommer vilja springa, vägra sitta stilla, vägra gå, vägra låta andra hjälpa mig. Fuck this shit, jag vill inte, jag vågar inte. Vill inte att andra ska behöva passa upp på mig, vill inte, vill inte. Varför ska andra få lida för något jag har gjort? Nej, jag skiter i det här, säger upp mig. Vägrar, så får det bli.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ida, det finns hopp. Du får inte ge upp. Se ljuset i tunneln vännen, även om det är långt fram så är det värt det när du väl klarat det. Och glöm för allt i världen inte att vi bryr oss om dig så otroligt mycket.