.

Undra varför jag har blivit precis som jag är, var det att jag blev tappad i golvet som de flesta säger eller var det för att jag var väldigt tjock som liten. Det jag tror utvecklar en människas personlighet är dess umgängeskrets. Jag skulle nog inte vara den jag är om jag inte hade haft fotbollsbrudarna. Vi har umgåtts sen vi var små, alltid varit där för varandra och alltid stöttat. Det har alltid funnits en axel att gråta hos, beroende på vad man har för problem. Men jag har alltid känt mig en bit utanför, det kan vara så att jag själv tryckt ut mig, det kan bero på att jag inte var accepterad. Många säger att det är för att jag själv tycker så, det tror jag delvis är sant. Resten beror nog på att jag har fördomar om alla, jag måste sluta med det. Jag skyller ingenting på dessa tjejer, men jag skulle vilja bli accepterad på ett sätt som jag själv känner att jag aldrig har blivit. Vilka jag ens umgås med så måste jag själv visa att här är jag och jag vill glänsa som alla andra, men jag vågar inte.
Jag försöker få mig själv att trycka fram min egna personlighet, det är endast jag själv som kan forma den. Med hjälp och intryck av miljön runt mig. Jag måste våga ta steget, det kommer jag göra en dag.