det skulle jag vilja.

jag skulle vilja ha en vän, en vän som skulle förstå mig precis. Precis sån jag är, att jag är glad på dagarna och fundersam på kvällarna. att jag inte gillar när människor tittar konstigt på en när man pratar med den. att jag hatar att titta folk i ögonen, att jag hellre tränar tillsammans med fler människor än själv. att jag hatar mig själv för att jag gjorde illa mig, hade jag gjort som tränarna sa hade det inte hänt. att det enda som jag skulle vilja är att bli förståd, att människorna runt om mig skulle förstå varför jag gör saker som jag gör. jag skulle vilja ha en vän som jag kan skratta med och som jag kan gråta med. Jag skulle vilja ha en vän som förstod att jag hatar att gråta inför människor, att jag hatar att visa mig svag, som förstår att jag alltid måste vara den starka, den känslokalla människan som bara säger taskiga saker till andra. För precis så känns det, jag vill inte vara den människan längre, jag vill inte.

jag skulle vilja ha en vän som förstår hur det är att vara jag, att jag måste le och skratta och skämta även fast jag hellre lägger mig ner på marken och gråter ut, det skulle jag vilja. Jag skulle vilja gråta för min vän, berätta hur fan det känns att alltid behöva visa sig stark i den här jävla famlijen, att hålla inne på tårarna och på hatet och på det jag vill säga för att inte bli nerknuffad, nertrampad av dom andra här. jag skulle verkligen vilja ha en vän som inte dömer, som bara lyssnar och låter mig prata. Som fattar att det som har hänt i mitt liv alltid kommer vara kvar i hjärtat, i själen och i kroppen. Jag vill ha någon som förstår, jag vill verkligen.


men för att jag ska kunna ha den vännen
måste jag våga öppna mig,
visa vem jag är egentligen. så allt är upp till mig
upp till mig att bestämma mig.